I min värld av perfektion trodde jag alltid
att det var min jungfruliga sida
av ordning och reda, noggrannhet, perfektion
men ju mer tiden går förstår jag det högre syftet
Vi föddes i perfektion och det är förmodligen det jag alltid känt
Alltid velat komma tillbaka till just den enkla
och kristallklara perfektionen
Vi kom ner i all dess perfektion
Vi var hela, fullkomliga och ren kärlek
när vi landade på Moder Jord
Sedan hände något
Vi slussades in i 3D av illusion, skuld och förtvivlan
Vi visste inte var vi skulle vända oss
Definitivt inte inåt för där fanns
väl ingen tröst att få
Så vi jagade på i det yttre
I vårt ekorrhjul, i materialism, i snabba pengar
I arbeten som gav mat på bordet
men ingen glädje till något
I alla möjliga relationer för att slippa vara ensamma
Sedan faller vi oftast pladask i en utmattning
i livet för att sakta möta perfektionen igen
Perfektionen i detta är inget där vi måste bete oss perfekt
utan bara förstå vårt egentliga ursprung av kärlek och enhet med världen
Förstå att vi är självläkande och har all kunskap vi behöver
Den har alltid funnits
men nu är det dags att hitta tillbaka och komma Hem